söndag 17 maj 2015

Hon är här!!

Ja, nu har det gått väldigt längesedan jag skrev och vi har blivit föräldrar, och varit det i hela 14 veckor! Tiden har fullkomligt sprungit förbi och även om jag på ett sätt såklart varit medveten om det kan jag fortfarande på något konstigt sätt tro att det är vinter ute och vårt lilla pyre precis tittat ut. Ja, tittat ut är väl lite att försköna det hela ;-) men ändå.

För att komma ihåg det hela själv tänkte jag nu skriva om hur allt gick till (ja inte de allra smaskigaste delarna men förloppet liksom) så det blir en del text...

...

Måndagen den 2:e februari började jag på morgonen känna av lite diffusa värkar efter lite andra symtom som jag först blev lite orolig för, varpå jag ringde förlossningen. En jättego' barnmorska där lugnade mig och sa att jag sannolikt var i latensfasen och skulle passa på att vila och avvakta regelbundna värkar. Jag ringde Markus, tog en dusch och passade som sagt på att vila men värkarna slutade inte utan kom med jämna mellanrum (fortfarande svaga men klart tydliga). Förmiddagen gick och vid lunch ringde jag till Markus och bad honom komma hem eftersom jag inte visste när det kunde börja bli allvar. Han var väldigt ivrig och avslutade snabbt samtalet och körde hem snabbt som attan. Vi kände båda att nu var det liksom på gång, eller vi ville ju tro det i alla fall!
Dagen gick och värkarna kom relativt regelbundet, ca 4 minuter mellan men var fortfarande inte jättestarka men klart tydliga och lite jobbigt tyckte jag ändå att det var. Framåt 22-tiden ringde vi in till förlossningen och rådfrågade och de tyckte vi kunde komma in på en kontroll. Sagt och gjort. Vi packade in förlossningsväska och övrig packning i bilen och åkte in. Där träffade vi en barnmorska och en student och fick konstaterat att jag fortfarande var i latensfasen och alltså kunde det dröja tills det hela satte igång. Vi fick ett lite tråkigt bemötande och var av den anledningen inte besvikna över att åka hem, men ändå – vi ville ju så gärna att det skulle vara på gång på riktigt, så av den anledningen var vi väldigt besvikna! Men hem åkte vi alltså och jag fick smärtstillande och avslappnande tabletter med mig för att kunna sova men redan på natten började värkarna öka i styrka och trots tabletterna vaknade jag i ett av värkarna. 
På tisdagen låg jag i sängen till 9 ungefär varpå jag kände att det var lika bra att gå upp och uthärda värkarna i ett mer vaket tillstånd för nu hade de börjat tillta ordentligt. Nu kunde jag inte andas normalt genom värken utan fick koncentrera mig på att försöka andas bort smärtan och bara vänta på att den skulle försvinna. Tisdagen blev en jobbig dag med värkar var tredje till var tionde minut och nu var det som sagt riktiga värkar men aldrig att de blev regelbundna… Det var jobbigt både fysiskt och psykiskt att behöva uthärda smärtan men aldrig se att det drog igång på så sätt att de kom var fjärde minut… till slut kände jag att det fick vara nog och strax innan midnatt ringde vi igen in till förlossningen för att be om en undersökning och för att få mer smärtstillande eftersom det inte verkade dra igång på riktigt. Barnmorskan jag pratade med tyckte absolut att vi skulle komma in och kontrollera eftersom det gått ett dygn och eftersom jag haft värkar hela dagen. Jag tog en varm dusch (vet inte vilken i ordningen den dagen) och sen packade vi bilen igen och åkte in. Redan i duschen började värkarna komma tätare men vid det här laget orkade jag inte be Markus om att klocka för jag blev bara besviken varje gång, men på väg in i bilen klockade vi båda i tysthet och konstaterade snabbt att nu var det faktiskt max 4 minuter mellan värkarna. 00.50 kom vi in på blocket i Lund (det vet jag precis eftersom jag kikade på klockan ute vid huvudingången), Markus hjälpte mig in och bar in väskorna och medan han körde och parkerade bilen blev jag installerad på det sista tillgängliga rummet (!) och de började mäta CTG och EKG och Markus hann precis komma tillbaka när andra (eller om det var tredje värken kom) och då kände jag hur det ”ploppade” och vattnet gick! Det gjorde oss glada för det borde väl ändå betyda att det nu var på gång på riktigt?! Vid den tiden längtade jag så oerhört mycket efter att det skulle börja för jag var så otroligt trött på de jobbiga värkarna… Snart konstaterades det att jag var öppen 4 cm och Markus och jag tittade på varandra och sken båda upp i leenden för ja, vi skulle få stanna för nu var det igång!! Jag hann inte mer än hoppa i särken (eller ja ”hoppade” är väl kanske inte riktigt helt rätt ordval…) och börja andas lustgas förrän värkarna kom en efter en utan paus. Lustgasen var för övrigt helt underbar eftersom jag var så slut i kroppen att jag skakade men äntligen kunde slappna av när jag andades i masken. 
Allt gick sen väldigt snabbt (kändes det som i alla fall för visst gick det ett par timmar) och någon epidural hanns inte med. 04.15 kom vår lilla tjej ut (så förvånad Markus blev för under krystvärkarna hörde jag som i ett töcken att han mer och mer kände på sig att det var en pojke) och det där skriket… alltså ja, jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det! Vilken magisk känsla det var – att höra henne, få upp henne på magen, se Markus glädjetårar, pussa på henne för första gången och lyckan över att allt var över och hade gått bra och framförallt, hon mådde bra. Lilla, lilla hjärtat du förändrade vårt liv med ditt första andetag!


Ett par dagar spenderades på patienthotellet och sen åkte vi hem, och vilken konstig känsla det var! Vi längtade enormt mycket hem, men samtidigt kändes det väldigt skrämmande alltihop. Hur skulle vi kunna ta hand om henne helt själva och hur skulle det gå med amningen och hur skulle jag kunna sova…? I själva verket gick det bra, amningen fick vi kämpa lite med, (det fick vi göra länge i omgångar) men de två första veckorna var för mig en väldigt märklig tid och inte helt lätt då det var enorma hormonpåslag med toppar som gav ett underbart glädjerus men också dalar (framförallt dag fyra med en klassisk babyblues). Som tur var, var det något jag var medveten om kunde komma och så viktigt det är att man vet det! Men känslan som hela tiden genomsyrade allt var vilken enorm lycka och glädje över att äntligen vara föräldrar till en så fantastisk, perfekt och underbar liten tjej. Och hur konstigt det än kan låta så växer kärleken till henne varje dag. Hon blir mer och mer underbar och vi får sådana fantastiska leenden och hon "snackar" i form av babyjoller som är det ljuvligast ljud som finns. Det går inte att beskriva känslan när hon ler och gör de sötaste små ljuden! Det bubblar upp i bröstet och jag kan knappt hålla känslan kvar inom mig utan den måste ut i form av ett stort leende eller glädjetårar och ändå känns det som att jag ska spricka av kärlek!! 

Nu är vår lilla Elin som sagt drygt 3 månader gammal, och tycker om att sitta, leka med leksaker och titta i böcker. Och sen är TV:n väldigt intressant också (...) och - ve och fasa - tummen!! Åh, vad ska jag ta mig till?! Hon får ju bara inte bli en tumsugare. Ja, vi får väl se vem som är envisast, hon eller jag. ;-) 

Eftersom jag inte har bestämt hur jag/vi ska göra med bilder på lillan här på bloggen så blir det inga i detta inlägget iaf. 



tisdag 27 januari 2015

Vi räknar ner...

4 dagar kvar! Eller ja, 3 eftersom det är efter midnatt. ;-) Meen, det kan ju bli senare också. Eller tidigare! Haha, jaa det får väl bli när det blir helt enkelt.

Jag har i alla fall försökt att skynda på det hela både genom att gå en lång promenad igår (det får jag passa på att göra när vädret och mina fogar tillåter) och ätit kryddstark mat ett par dagar i rad. Men det enda det resulterade i var förstärkning av halsbrännan...
Foglossningen har dock (peppar, peppar) varit mycket bättre ett tag nu och det tror jag att jag kan tacka all vila för. Det är väldigt skönt att slippa ha ont hela tiden, nu gör det i princip bara ont ibland på natten när jag vänder mig och när jag ska resa mig ur sängen.

Idag har varit en lite konstig dag eftersom jag somnade med en fruktansvärd huvudvärk igår och vaknade strax innan 04.00 då det fortfarande sprängde i huvudet. Jag låg kvar ett par timmar men halv sju tänkte jag att jag lika gärna kunde gå upp (dessutom var jag vrålhungrig då!). Efter ett par timmar framför Nyhetsmorgon gick jag och lade mig igen och sov till 12.30 och sen har jag vilat framför tv:n och ett antal avsnitt av Suits. Dessvärre kom huvudvä

rken tillbaka nu ikväll trots att jag tycker att jag hällt i mig vatten idag eftersom jag misstänker att det var det som saknades igår så därför fick jag ta ett par tabletter till... Jag vill ju helst undvika så mycket tabletter och har tack och lov inte behövt ta så många innan under graviditeten men nu på ett dygn har det blivit lika många som under de andra åtta månaderna! Hoppas bara att den nu inte kommer tillbaka... och så hoppas jag på en hel natts sömn.

Det är rejält spänt i magen emellanåt (tex just nu) och lite molvärk har jag haft till och från, men i övrigt har jag inga känningar...dessvärre. Kom igen nu pyret, vi längtar så efter dig!! <3 p="">



Innan promenaden igår

onsdag 21 januari 2015

9 dagar kvar till bf...

Det är inte tätt mellan inläggen här precis, även om jag gärna vill skriva så tar jag mig inte tiden.

Nu är det inte lång tid kvar innan lilla pyret ska komma, ynkans 9 dagar kvar till bf, men sen får vi väl se om liten vill stanna inne längre. ;-) Jag hoppas ju dock på att vi ska få träffa vår bebis innan den 30:e! Längtar så ofattbart mycket nu! Tänk... om bara några veckor (eller förhoppningsvis dagar) har vi en ny liten familjemedlem hos oss!
Jag är nu sjukskriven 100% och går alltså hemma hela dagarna och tar det lugnt. Jag vilar mycket och har läst både på internet och i böcker om förlossningsförberedelser och börjar väl känna mig ganska "redo" inför förlossningen. I alla fall så redo man kan vara inför något som man inte alls vet hur man kommer reagera på eller uppleva. Lite nervöst kan det kännas ibland och lite oroligt och eftersom man inte kan förbereda sig helt och hållet då man inte kan säga med exakthet hur det kommer bli kan jag ju inte vara helt redo, kontrollmänniska som jag är. Så ja, på det sättet är jag väl inte helt förberedd då...men i övrigt är jag SÅ redo. Jag längtar (förutom efter det uppenbara...) efter att kunna vända mig i sängen utan besvär, att kunna ta på mig strumporna utan att det känns som ett mindre träningspass, att inte känna mig som en strandad val när jag ska upp ur soffan, att slippa halsbrännan, att slippa den smärtsamma foglossningen (som tack och lov inte känns av varje dag), och jag längtar efter att kunna äta goda ostar igen, åååh ostbricka! Jag längtar också efter att inte behöva springa på toaletten hela tiden och efter att slippa ha ont och vara stel och svullen om händerna (och fötterna).

Sista dagen på jobb :-)


Missförstå mig inte, det är verkligen mysigt att vara gravid och att känna alla härliga rörelser där inne, känna små armbågar eller knän och små fötter som stretar, det är ju så trångt där inne nu. Och den där hickan som i princip kommer varje dag, ibland flera gånger per dag. :-) Men nu är jag rätt så färdig med det, nu vill jag hellre ha ut vår lilla bebis och få se och känna på de där armbågarna, knäna och fötterna (åh de små tårna, jag kommer smälta!) på riktigt. Få pussa på den där lilla magen och snusa i nacken och bara förundras. Som vi längtar efter det nu!



Det var ju som sagt längesen jag skrev och vi har både hunnit fira jul och nyår och kunnat njuta av ännu en jul utan tentaplugg! Jag ska verkligen försöka tänka på hur skönt det är varje år för fy attan vad jularna har kunnat vara hemska med tanke på det!
Julafton spenderades till hälften hemma hos mamma och pappa med traditionsenlig lutfisk-middag och risgrynsgröt. Efteråt åkte bror med familj hem till sig och tittade på Kalle Anka där och förberedde inför kvällen medan M och jag stannade hos mamma och pappa och tog det lugnt en stund där innan vi tillsammans med mamma och pappa också begav oss ner till bror där vi skulle spendera kvällen. Vi var bara familjen och trots två busiga och glada pojkar blev det därför en lugn julafton och faktiskt den bästa på vääldigt länge och jag var så glad för det! Bara närmsta familjen, god mat, lugnt och stillsamt, fina paket, en helt perfekt julafton helt enkelt!

Första julen i huset! Det blev en stor gran som pryddes av den för tidiga julklappen från M, nämligen julstjärnan från George Jensen! Älskar den!

Lugn skön stund hemma hos mamma och pappa framför Kalle Anka

Juldagen bjöd på fantastiskt väder!




Under juldagarna (och lite innan också) fixade M här hemma och målade en massa så de väggar och garderobsdörrar som vi tänkt måla sen vi flyttade in blev målade och det blev jättebra. Han var så flitig! Jag tog det mest lugnt och njöt av att få lov att göra det. Det var ju innan min heltidssjukskrivning så jag hade tagit semester alla klämdagar och fick en lång sammanhållen ledighet vilket nog var tur eftersom både foglossningen och besvären i händerna tilltog.

Nyårsafton sen firades hemma hos oss med hela kompisgänget (nästan)! Vi var tolv stycken och körde på temat att varje par ordnar med en rätt och dryck därtill samt disk efteråt vilket gjorde att vi faktiskt kunde vara här, annars hade det inte gått. Vi har gjort så tidigare år också och det funkar väldigt bra och som värdpar behöver man inte bli varken ruinerad eller slutkörd under kvällen! Det bjöds på fantastiskt god mat och vi hade en riktigt härlig nyårsafton! Och ett par timmar innan tolvslaget började M och jag känna lite av en lättnad att pyret inte skulle titta ut så sent på det gamla året utan skulle bli en 2015 års bebis, som tänkt. :-)


Nyårsdukningen med både linneduk, linneservetter och porslin från mormor och morfar <3>

Maken nyårsfin! 

Tolvslaget! Välkommen 2015!!


Förra veckan hade jag lite saker inplanerade, med olika besök osv så den veckan gick faktiskt fort trots sjukskrivningen! Den här veckan har jag inte så mycket inplanerat, egentligen bara föräldragruppen imorgon bitti så därför har jag fått hitta på lite att göra så igår var jag hos mamma och pappa och mamma och jag bakade både fastlagsbullar och bröd som vi delade på. Känns bra att ha lite sånt i frysen. :-) På eftermiddagen hämtades brorsönerna från dagis och vi spelade lite spel och lekte lite. Idag har jag mest tagit det lugnt, Fixat lite smått här hemma och nu ska jag ner och börja på maten så det är klart till M kommer hem från jobb och träning.

Just det! I lördags var jag i Malmö och brunchade med några av tandläkartöserna (alla kunde tyvärr inte komma av olika anledningar, men abstinensen blev lite dämpad iaf!) och vi åt en massa gott och snackade om allt från bebisar till tandrelaterat - såklart, och tiden sprang iväg! Jag fick en jättefin korg med en massa bra-att-ha-saker till bebis och till mig och det blev jag verkligen så himla glad för!! Som tur var fick jag och Linda K skjuts ner till stan av Linda B och sen hjälpte Linda K mig att bära korgen, jag hade inte klarat det själv, haha! Men ja, så himla snällt, tack igen!!



Nej nu måste jag gå ner och börja på maten för nu kommer snart M hem!

tisdag 9 december 2014

Glöggfest, födelsedagsfirande och mindre än 2 månader kvar!

I helgen hade vi glöggfest! Ja, eller glögg-/inflyttningsfest, vi slog ihop det. :-) Vi var ganska många och det var härligt att känna att det funkar att ha så mycket folk hemma hos sig, nu när man har hus! Det var en ganska intensiv vecka förra veckan med diverse aktiviteter utanför jobb varje dag och det var kanske inte helt optimalt eftersom det blev mycket att fixa med inför festen precis innan. Som tur var hade Markus fixat en del helgen innan och på fredagen kom mamma och hjälpte mig med det jag skulle fixa. Jag märkte att fest-fixande inte är så bra när man är i 7:e månaden, åtminstone inte när man vill fixa all mat och julgodis själv... ;-) men det var som sagt himla kul ändå! Och sen inte att förglömma så kom ju både min bror och svägerska och även Markus syster lite tidigare på lördagen och hjälpte till så där fick vi mycket gjort!

En riktig "snyggo-bild" på undertecknad tjockis från festen i lördags! ;-)


Markus fyllde år i lördags så därför hade vi familjen över på lite fika-kalas i söndags. Det var också härligt att känna att vi inte behövde möblera om en massa för att kunna ha folk, utan alla fick plats vid matrumsbordet. Det är härligt att ha huset fullt av folk. Även om det som sagt kan tära lite på en som är gravid så är det värt tröttheten!
Som tur var hade jag för längesen lagt in om semester som igår måndag och det var verkligen helt perfekt. Jag var väldigt trött efter helgen så jag behövde en dag att bara ta det lugnt. Jag hade en skön förmiddag i soffan och sen promenerade jag en bit i det fina vädret (!) och sen kom mamma och hämtade mig på halva vägen bort till dem och så blev jag bjuden på lunch hos dem. Mamma håller på att sy till lilla babykorgen som pyret ska ha och jag fick se det ta form igår och det kommer bli så fint! <3 p="">




Idag jobbar jag kväll vilket innebär att jag inte börjar förrän 13.30. Det gillar jag inte alls men det är ju faktiskt sista dagen med kvällsjobb innan julledigheten så det är okej. :-) I jul kommer jag vara ledig alla klämdagar så det blir en lång sammanhållen ledighet i år. Som jag ska njuta!! Dessvärre kommer inte Markus vara ledig för han har inga dagar att ta ut eftersom han bytte jobb för inte så längesen. Men jag kommer nog kunna sysselsätta mig, och framförallt ska jag ta det lugnt och njuta av den här sista tiden av graviditeten! Sen får vi se hur länge jag orkar jobba innan det är dags. När jag kommer tillbaka är det drygt 3 veckor tills pyret är beräknad och om jag kan vill jag i alla fall jobba någon vecka i januari. Men vi får väl se hur jag känner mig. Även om det känns som att jag skulle kunna göra det just nu så vet man ju inte då, det kan förändras.
Det är härligt med alla rörelser som är så tydliga i magen nu. En liten fot som sparkar, eller ett litet knä som sticker ut. Och hur pyret ibland sträcker på sig så att magen blir alldeles "platt" och det liksom suger i magen. Det är inte så skönt alltid men samtidigt ändå bara så underbart och ljuvligt. Som vi längtar efter vår lilla mini-Klarkus nu! Man undrar så mycket vem den lilla krabaten kommer bli? Hur han/hon kommer se ut och vara. Det är så otroligt spännande att man nästan spricker!!

Nu ska jag ner och vila en stund i soffan igen innan det är dags att göra mig i ordning för jobb.
Önskar er som läser en riktigt fin dag och bjuder på lite bilder från huset från igår när ljuset som kom in var sådär underbart!





Mormor och  morfars fina gamla klocka har äntligen fått komma upp!








tisdag 18 november 2014

Sista kvällen som gräsänka!

Tio dagar borde inte kännas som så lång tid...men det gör det! Det är så himla tråkigt och ensamt här hemma, men imorgon kommer han hem, äntligen! Det som är jobbigt är också hur mycket jag nojjar över att han ska flyga (han är i Kina). Det har blivit extra jobbigt sen jag blev gravid. Men som sagt, imorgon kommer han hem igen och det ska bli oerhört skönt!

I övrigt så jobbar jag på som vanligt, ja halvtid vill säga, för jo jag har gått ner i tid. Och jag måste säga att det faktiskt är himla skönt att jobba mindre och få lov att ta det lite lugnare, även om jag först helst inte ville gå ner så mycket i tid. Nu kan jag ta det mycket lugnare och jag känner att jag hinner med det jag behöver men framförallt hinner jag med att ta det lugnt och passa på att njuta av den här tiden. Det märks att det behövs mer ledig tid för stresskänslig är jag verkligen, magen känns ibland som den ska sprängas efter en intensiv halvdag på jobb. Riktigt jobbigt, så heldagar hade inte känts som ett alternativ nu...
Det är ganska mycket rörelse i magen emellanåt, himla mysigt. :-) Vem vet, det blir kanske en riktig vilding som kommer ut! :-O Haha!



Nu längtar jag efter det här gosandet...




tisdag 21 oktober 2014

I väntans tider...

Ja så har vi flyttat till huset och bott här ett tag, och när väl de första veckorna gått och känslan som sa ”när ska vi åka hem till Lund?” försvunnit, började vi känna oss mer och mer hemmastadda och vi trivs nu så himla bra i vårt hus och fullkomligt älskar det! Trädgården, att kunna gå runt och plocka lite, eller bara titta och lära sig vad som finns i de olika rabatterna (fast det lär väl upptäckas mer och mer till våren), egen tvättstuga, hur underbart är det inte att ha ”tvätttid” alltid?! Och sen all denna yta att röra sig på! Åh, det är fantastiskt! Sen att det är ett väldigt vackert hus (om vi får säga det själva), skadar ju inte heller… ;-)



"Första frukosten i huset" - med bullar från konditoriet



Sen var det det där med väntans tider och jo, jag har ett litet pyre i magen som kommer titta ut i slutet på januari! Den lilla busen växer och mår bra och det är full rörelse om kvällarna där inne. :-) Jag har också mått bra i princip hela tiden, men trött har jag varit, framförallt i början och nu innan jag började äta järntabletter. Idag har jag dock stannat hemma från jobb pga ryggvärk som kom under gårdagen och inte vill ge med sig. Jag tror jag vaknade varje gång jag vände mig i natt! Ont har jag haft i magen också (antagligen någon form av överansträngning) men det känner jag iaf inte av idag. Tyvärr tror jag att det är min arbetsställning på jobb som är orsaken till värken (både i mage och rygg) och imorgon ska jag träffa en läkare för att prata om det och lite annat... Vi får väl se om jag ska gå ner i tid. 
Förutom krämporna är det hur mysigt som helst att vara gravid! Jag njuter verkligen av magen som växer (även om det inte bara är den som växer, haha!) och älskar att känna och se rörelserna i magen. Varje liten spark gör mig lycklig! Älskade lilla pyre där inne, som vi längtar!


Semestern var förresten riktigt skön! Den började väldigt bra med vandringen med övernattning på Haväng och följdes sen av många sköna dagar på stranden i Lomma och i Åhus. Vi tog det ganska lugnt inför flytten och började inte packa förrän några dagar innan. Flytten gick bra trots att det var den varmaste dagen på hela sommaren med åska i luften... Vi hade många som hjälpte till och det var vi otroligt tacksamma för! Dagen avslutades med ett riktigt skönt dopp i sjön och sen satt vi en stund på uteplatsen i de nya utemöblerna och njöt av att vara husägare! :-) 

Haväng

Vyn från tältet tidig morgon

En av dagarna  på Lomma strand

På bröllopsdagen 10/8 

Firade med middag på Gästis i Åhus

Gick förbi "kärlekskyrkan" som brorsonen så sött kallade den!


Under semestern fick vi också se vårt lilla pyre för första gången, i vecka 13 gjorde KUB och jag var så nervös inför det att jag satt som på nålar i väntrummet. När vi fick se det lilla livet och fick höra att allt var bra trillade tårarna ohämmat och det var en sådan underbar känsla! 
I september var vi på rutinultraljud och fick se den lilla sparkaren igen och två dagar senare kände jag de första rörelserna. Sen har jag fått se det lilla pyret en gång till när jag åkte in till gynakuten för att jag inte känt någon rörelse på två dagar. Det blev ett lite chockartat att jag var tvungen att åka in hals över huvud men mamma följde med mig eftersom Markus var på jobb... Efter nästan en timme i väntrummet sparkade den lilla busen men vi fick ändå göra ultraljudet och allt var bra och pyret låg där inne och hickade. :-) 

I väntrummet inför rutinultraljudet (så glad såg jag nog inte ut i väntan på ultraljudet på gynakuten...)

Den öppna spisen som finns i köket är inte i bruk men lite ljus funkar, iaf tills vidare!

Hösten har sprungit fram och nu är det snart bara 3 månader tills det är dags för den lille/lilla att komma ut! Jag längtar verkligen till julen (och till slutet av januari!!) så det gör ingenting om tiden går fort, och sen efter julen blir det inte så många veckors jobb innan det är dags. Det ska bli så mysigt att göra julmysigt i huset och ha nära till familjen och kunna ta det lugnt och skönt (julen ligger ju bra även i år). Förhoppningsvis får jag ledigt lite dagar i anslutning till julen också så jag kan njuta ordentligt. 
Men innan julen kommer ska vi förhoppningsvis ha hunnit fixa lite mer här hemma, med målning och tapetsering av väggar och lite annat, och veckorna springer som sagt iväg så vi får snart lägga på ett kol. 

Nu ska jag ner och lägga mig på värmedynan i soffan igen i min ensamhet (Markus är i Göteborg med jobb och kommer inte hem förrän imorgon). Imorgon ska jag till jobb och jag hoppas det känns bättre i ryggen så jag kan jobba veckan ut. 

Ha en fin kväll!

fredag 18 juli 2014

Semester!! (Och stora förändringar på gång!)

Nu var det väldigt, väääldigt längesedan det skrevs någonting här men ja, vad ska man säga, tiden springer...

Idag har jag gått på semester. Min första någonsin! Haha! Jag är 30 år och har aldrig haft semester. Med den enkla anledningen att jag inte har jobbat "på riktigt" innan. Men nu har jag jobbat nästan ett helt år. Eller ja, inte riktigt än förstås, det känns viktigt eftersom det innebär att det där första året med mindre krav snart är över... Men jag har iaf varit färdig tandläkare i över ett år nu, och det kan jag knappt förstå. Att det redan har gått ett helt år sedan vi tog examen. Att det nu är 6 år sedan jag påbörjade utbildningen. Tokigt! Jag måste säga att jag trivs bättre än jag trodde med att vara tandläkare, eller rättare sagt, det första året har varit snällare mot mig än vad jag hade förväntat mig, och det känns oerhört skönt. Och nu som sagt - s.e.m.e.s.t.e.r.


Har varit hyfsat trött den senaste veckan... ;-)

Gällande förändringarna så är det som så att vi kommer att lämna vår lägenhet i kära Sofiaparken och flytta tillbaka till hemorten. Vi har nämligen köpt hus!! Ha! Det är så galet läskigt, spännande, roligt och fantastiskt som det bara kan bli! Vi kommer ha så mycket yta och inte minst - en trädgård. Ååååh detta underbara faktum! Två veckor har vi kvar här i lägenheten innan flyttlasset går men det är inte utan lite vemod för vi har verkligen trivts här i vår lägenhet, i området, i Lund. Och jag tror att saknaden efter stan kommer att vara ganska påtaglig. Vi kommer inte kunna ta en snabb sväng bort på Nova, eller en sväng inom stan för att kolla om utbudet i en affär förändrats sedan föregående vecka, eller sticka ner och hämta sushi på favoritstället. För det finns inget sushi-ställe på hemorten. Men, däremot finns familj, badsjöar, härliga skogar och ja, vårt hus! Och det väger upp. För nu är det dags, vi är liksom redo nu. Vi har bott här i sju år och är redo för nästa steg.


Alltså den dörren! 


Vi har börjat vår semester på bästa sätt, med fredagskäk på balkongen i den ljumma kvällsluften med koltrasten sjungandes och utan ett endaste moln på himlen. Sen har vi förberett en massa inför morgondagen, med mat och packning. Tält, sovsäckar och grill är i bilen och filtar, ficklampor och annat behövligt är framplockat. Imorgon kör vi till Stens huvud och därifrån ska vi vandra längs kusten upp till Haväng, som vi gjort en gång tidigare, fast imorgon blir det en mil mindre, och det känns lagom. Vi är ett gäng denna gången också och det ska bli en riktigt härlig start på semestern. Jag har verkligen längtat dit.

Jag sitter fortfarande på balkongen, med filten om mig och ljus tända, och det är fortfarande en alldeles klar, rodnande himmel, helt utan moln och knappt en vindpust. Men klockan är över tio och även om jag gått in i lite av en andra andning så är jag väldigt trött. Jag är van vid att göra mig redo för sängen redan innan nio nuförtiden så jag tror att det börjar bli dags för att dra mig inåt och kanske fixa med det sista inför imorgon...

Ledighet - äntligen är den här!!