De här sista veckorna och framför allt dagarna, har tröttheten och skoltröttheten gjort sig alltmer påmind. Nästan allt jag gör är en kraftansträngning. Det där sms:et som måste skrivas, det där mailet, det där samtalet, tandborstningen (ja, trots mitt yrkesval), att gå upp ur sängen på morgonen, att tänka, allt är jobbigt! Jag förstår knappt själv hur det kan kännas jobbigt att skriva sms, men det blir det när det gäller saker som ska fixas, även om det rör sig om en rolig sak.
Den där väggen känns skrämmande nära.
Jag blir irriterad på struntsaker och tårarna trillar vid minsta motgång.
Jag behöver sommarlov, och det som aldrig förr. Men jag har varit här förr och jag känner igen känslan. Men den är inte angenäm. Jag förlorar mig själv lite och blir en person jag inte känner igen, en som inte är jag och en som inte lever ett normalt liv. Jag studerar. Det är det jag gör, ingenting annat får plats och jag avskyr det.
Nu vet ni. Därför har jag inte skrivit så mycket här. Det blir för tråkigt, för deppigt.
I fredags fick vi besök av Kristofer, Henry och Hugo. Eftersom Frida skulle iväg över helgen passade de på att åka till Lund för att byta en av presenterna Henry fått i födelsedagspresent och sen föreslog jag att de kunde stanna över till lördagen, vilket de gjorde. Det var ett väldigt trevligt besök och himla mysigt att ha dem här! :-)
Mmm, gott med grädde! |
På lördagen åkte Markus och jag iväg för att titta lite på stället vi tänkte ha vår bröllopsfest på. :-) Vi fick passat på att ställa frågor och pratat igenom med ägaren hur en fest där skulle kunna se ut - det lät verkligen lovande! Väl i byn passade vi även på att kika in i kyrkan - åh den är så fin!