Det är över nu!

Tentorna är över och den som vanligt lika overkliga känslan är här. Det finns inte mycket som går upp mot den känslan! Man är alldeles lugn och tung i kropp och knopp på ett skönt vis och går runt som i en dimma här hemma och kan njuta av att bara få vara, eller göra det man vill.
Efter att jag sovit ut ordentligt (vilket jag inte gjort på över en månad, bara att få göra det liksom) åt jag en lång frukost och sen har jag faktiskt både plockat ner alla julsaker (äntligen!!!), rensat på skrivbordet (åååh vilken känsla) och städat och diskat - och jag har njutit varenda sekund, haha! För jag tycker om att städa och jag tycker om att göra saker i hemmet och framför allt är det SÅ mycket roligare än att tentaplugga! Dessutom är det mycket skönare sen efteråt att slå sig ner i soffan med datorn i knät och nybryggt kaffe i koppen och njuta och veta att det är rent överallt. :-)

Hur gick det nu på tentorna då? Ja, den skriftliga tentan var inte en rolig historia, fy vilken tenta!! Normalt sett brukar vi sitta mellan 8-14 och skriva våra tentor, men eftersom denna var så stor fick vi ända till fem på oss, och det behövdes verkligen! Klockan fyra satt fortfarande halva klassen kvar och skrev och en timme senare, 16.58, hade jag precis hunnit skriva allt och läst igenom allt och finjusterat vissa svar och lämnade in och hade alltså suttit i nio timmar och skrivit, funderat och haft muskelsmärtor i handen...
Det var mörkt utanför fönstret när vi började, ljusnade och mörknade sen igen innan vi var klara...

"Survival kit" för skrivningen - mackor, yoggi, dricka, godis,
huvudvärkstabletter, tuggummi, blyerts och suddgummi (!!)

Det är verkligen meningen att man ska lida i vår aula
- lite dålig bild men kolla in lamporna!!

Igår var det sen dags för den kliniska examinationen och det var längesedan jag var så nervös. Klassen var indelade i fyra grupper och min grupp skulle examineras sist och vi fick vänta ända till 14.45 innan det var vår tur. Man hann därmed bygga upp en känsla som påminde om ett mindre tivoli i magen under förmiddagen, om vi säger så. Där stod vi sen i samlad trupp vi 13 som var sist ut och fick informationen att vi snart skulle bli hämtade av varsin sköterska för att gå till respektive bås där två tandläkare väntade tillsammans med patienten vi skulle göra vår undersökning på och examinationsansvarige undrade om vi inte tyckte det skulle bli roligt. Nej, svarade vi ganska unisont. Roligt?? Helt ärligt! Vi flyttade sen bort till sterilgången där vi stod i rader utmed väggarna och blev hämtade en och en och när någon hämtades önskade alla andra "lycka till" med medlidande i rösten. Som någon sa kändes det som om vi var ett gäng föräldralösa som skulle bli hämtade, men istället för glädje kände man rädsla och en gnutta ångest.
När "min" sköterska kom blev jag glad att se vem det var (inte för att det spelade någon roll egentligen men det var ändå skönt att se ett vänligt och välbekant ansikte) men sen gick liksom allt i ett och jag hade nästan en utomkroppslig känsla. Jag såg min ena examinator och blev glad eftersom det var en av de mest omtyckta lärarna på hela skolan, men nervös som jag var så glömde jag hälsa på den andra tandläkaren som också skulle examinera mig, som inte jobbar på skolan. Pinsamt! Men ja, man var inte riktigt sig själv... Väl igång gick ändå det mesta bra, både undersökningen och utfrågningen efteråt och jag fick bra betyg av mina examinatorer trots att jag glömt en viktig sak i undersökningen, men påpekade detta själv och därför blev jag ändå godkänd med ett gott betyg och skulle känna mig nöjd, tyckte de. Nu i efterhand kan man ju klart gräma sig eftersom jag hade fått "utmärkt" på allt om jag nu inte glömt denna del... men men.
Så nu får jag bara vänta och hålla tummarna för att den skriftliga gått vägen också!

Vårt helgon - Apollonia som förhoppningsvis hjälpt oss finna rätt svar under skrivningen!

Nu är kaffet slut och jag ska sätta på en film och lägga mig tillrätta i soffan och bara njuta resten av dagen. Det är fint att äntligen få vara ledig!