De senaste dagarna...

...har faktiskt ägnats åt Lindas och min kommande masteruppsats. Även om Linda går i väntans tider och ska vara mammaledig har vi bestämt att skriva mastern ihop i alla fall - vilket jag är sååå glad för! Vi fick ihop ett bra kandidatarbete och det känns kul att kunna fortsätta inom samma ämne och med samma handledare som är så entusiastisk och har så många bra idéer och tankar kring vår fortsättning. Anledningen att vi spenderar tid på det nu är för att Linda väntar sin lilla i slutet av augusti och kommer inte kunna/orka/vilja (!!) arbeta på mastern då när det egentligen är meningen att vi ska börja. Så i måndags träffades vi i Lund och satt på Espresso house och funderade och letade upp lite artiklar och igår träffade vi vår handledare på skolan och hade ett riktigt bra möte med henne. Men nu, efter "order" av handledaren, ska vi inte göra mer utan nu fokuserar vi på sommarlov och Linda få fokusera på sin lilla, vilket hon ju inte kunnat göra under den här fullproppade terminen!
Jag klagar inte. Att kunna sova hur länge jag vill, gå upp och sätta mig med frukosten framför TV:n, läsa böcker, ja det är en sån otrolig lyx som så sällan är verklighet och just nu känner jag mig fullkomligt lycklig!

Idag ska det annars tvättas, fönstren behövs putsas, flädersaften som gottat sig färdig i kylen ska silas och frysas in och vi ska leta upp tält inför sommarens (och kanske helgens) hajker! Men, det gör ingenting att jag måste putsa fönster eller tvätta för det är så mycket roligare än att tentaplugga! :-)

Jag har påbörjat ännu en bok av Paulo Coelho nu eftersom den andra lästes ut så fort, och nu är det Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät och den är fantastiskt bra, vilka budskap, vilket språk, han är bara så fullkomligt genialisk denne Paulo! Hittade ett stycke som jag gillade så mycket, så jag bjuder på det:

"Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller till paradiset, men den för oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av svält medan livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av besvikelser och sorg.
  För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den av för att komma oss till mötes.
  Och förlösa oss."

Nu ska jag fortsätt att njuta av dagen, imorgon får jag fint besök av Kristofer och lille Henry som ska göra Lund osäkert! ;-)