onsdag 1 februari 2012

Det är mycket nu...

Ja, det är lite för mycket nu, för mycket att hålla i huvudet, för mycket som måste kommas ihåg och som måste fixas och funderas på. Det gör att jag glömmer hälften och oroar mig för att jag glömt resten. Påminnelserna på mobilen plingar hela tiden för att jag ska hålla mig påmind och det-är-så-stressande! Jag kan inte slappna av utan tänker hela tiden på saker som måste fixas och det ger mig en klump i magen. Det är jobbigt. Jag väntar hela tiden på den där känslan då man bara kan pusta ut och njuta av lugnet som infinner sig vid dagens slut, men den kommer inte. Jag hoppas att jag snart får undan en del så att det kan kännas lite lättare men just nu är det som det är.

Onsdag idag, snart över, bara ett par timmars plugg till... Torsdag imorgon och alltså snart fredag. Skönt. Dagarna går fort och det är snart ännu en vecka närmare sommarlovet. Jag lever i framtiden, det är inte riktigt bra, jag vet, men jag har svårt att njuta av stunden, när jag ju faktiskt inte njuter av stunden. Jag njuter inte av att sitta här och känna stressen över alla sidorna som måste läsas, jag njuter endast när jag är ledig, alltså längtar jag mig igenom veckorna och njuter inte av dagarna som går. Det är fel, jag vet och jag skulle gärna lära mig att bli bättre på att leva i nuet. Någon som har några bra tips? I så fall - give them to me, please! ;-)

Äh, det brukar inte vara så farligt, men just nu är det lite bittert. Men det ska nog bli ändring på det också får jag väl hoppas. Hmm, kanske delar med mig för mycket, men det är bra skönt att skriva ner det ibland.

Hoppas ni andra inte har det lika stressigt som jag, och att ni njuter av varje stund! ;-)



2 kommentarer:

  1. Ugh... Jag är inte avundsjuk på dig vännen! Det låter ruggigt helt enkelt.
    Jag har fått många bra tips på hur man ska leva i nuet, men är själv rätt kass på att leva efter dem. Mjäff.
    Men here it goes - Skriv upp det som surrar i huvudet, vad det än är. Kanske lurar man hjärnan att saker är "gjorda" när de inte behöver ta plats i huvudet.
    När tanken vandrar iväg, notera ATT den vandrar iväg och för tillbaka den till det du gör just där och då.
    Det enda vi egentligen har är ju nu, och nu, och nu, och nu. :)
    Kram fina Klara!

    SvaraRadera
  2. Tack Sara för dina tips! Det är verkligen så att det egentligen bara finns nuet, men ja...ibland (för det mesta) känns det inte så, och det är ju för jäkligt. Jag vet ju att jag inte är den enda! Ha en fin helg, lugnet har nu infunnit sig här iaf..:)Kram!

    SvaraRadera