Dugga och duktighetsfällan

Ja, så var då duggan i bettfysiologi avklarad och det var väl kanske inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Skönt att ha det gjort i alla fall för det var en anspänning innan. Bettskenor, huvudvärk, käkledsknäppningar och diagnoser har diskuterats. På utvecklingssamtalet efteråt konstaterade min handledare min diagnos - diagnos: duktig. Det låter kanske som en ganska mesig "diagnos", men faktum är att det finns många (speciellt unga tjejer) som mår väldigt dåligt av att ha hamnat i duktighetsfällan och vissa går till slut in i väggen. Det knasiga är, att även om det är jobbigt att man alltid måste vara duktig (för det måste man) så trivs många med den här "duktighetskänslan", även jag. Jag trivs med att känna mig duktig, men vägen dit och alla måsten och pressen man sätter på sig själv är inte lika kul. De flesta som känner mig vet att jag är den här typen av människa, många stör sig säkert på det, men jag skäms inte för det, inte ett dugg, och jag tycker det är ett viktigt ämne att belysa för som sagt är det väldigt vanligt. Om det är någon som känner igen sig så kan jag rekommendera ett par böcker jag läst. "Diagnos: duktig - Handbok för överambitiösa tjejer (och alla andra som borde bry sig)" av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe, den andra boken heter "Duktighetsfällan - en överlevnadshandbok för prestationsprinsessor" av Joanna Rose och Aleksander Perski.

Min handledare gav mig tips på att jag borde lägga mig och vila när jag kommer hem från skolan, eller gå ut och promenera, för att varva ner. Så, idag när jag kom hem satte jag på lite kaffe, sörplade i mig en kopp medan jag bläddrade i Allt i hemmets julspecial, blev sömnig och la mig i sängen och sov 40 minuter. Det var helt underbart! En promenad hade också varit fint, men idag har jag huvudvärk som vägrar ge med sig trots alla metoder jag tagit till, så därför blev det vila idag. Men det var mysigt. På vägen hem från stationen köpte jag en amaryllis med mig hem som förhoppningsvis ska stå ståtligt röd och fin till jul, jag älskar amaryllis! Jag får frossa i sådana istället för hyacinter eftersom Markus är allergisk.

Nu ska jag ta tag i veckans fall som jag inte börjat på än... kanske på tiden att sätta fart!