Det är lite för mycket nu. Det känns övermäktigt. Stressen gör att jag har tusen tankar i huvudet samtidigt, svåra koncentrationsproblem, ont i magen och svårt att få luft.
Jag lyfte på locket nyss och det bubblade över, sen stängde jag snabbt igen. Jag har inte tid att lyfta på locket. Det måste ligga kvar, ett tag till. Frågan är bara om det kommer ligga kvar.

En dag till. Snart kan jag pusta ut. Sen får jag ta tag i saker igen...

Lars Winnerbäcks ord känns väldigt träffande;

"Har du hittat rätt?

Kan du höra ditt skratt?

Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?"