Så var det över...

...och man kan pusta ut och riktigt känna hur geggamojan sprider ut sig i huvudet och omfamnar alla hjärnceller och man sjunker in i en dimma. Och det är skönt. Efter sååå många dagar där man har varit tvungen att tänka så himla mycket, pränta in saker och stoppa in dem på rätt plats, trycka tillbaka sånt som ramlat ut för att det blivit för fullt och sen försökt preeega in ännu mer, då är det skönt att man bara får lov att släppa allt och slippa prega mer. Helst ska det som pregats in stanna kvar, men det tror jag nog faktiskt att det gör (jag känner det för huvudet har tänjts ut, det måste vara därför huvudet värker, jag har nog sträckt mig...eller vänta, spänningshuvudvärk, var det så det var, hmmm i should know by now).

Ja som man kanske kan förstå så gick muntan bra, faktiskt väldigt bra och jag känner mig otroligt glad, lättad, nöjd och det känns häftigt att kunna säga att jag nu är 70% tandläkare! Sju terminer är avklarade, tre kvar, och om ett år vid den här tiden kommer vi påbörja vår allra sista termin på tandläkarutbildningen...men det är då det. Det vill jag inte tänka på just nu. Just nu vill jag bara tänka på att vi har lov (ja förutom de där nedrans halvtidsseminarierna imorgon och på fredag, SOM jag önskar att vi inte hade det). Men i alla fall, lov, och jag ser fram emot dagarna i bäddsoffan iklädd pyjamas (nu är de här!) att inte ha en massa plugg som väntar, och att kunna gå en sväng på stan, åka till Höör och hälsa på familjen och få busa och gosa med Henry. Att kunna umgås med Markus...Åh, så lycklig jag är att vi är här nu, så fantastiskt lycklig. Och trött, oj vad trött jag är. Jag tror jag säger hej soffan, jag kommer och lägger mig på dig nu. :-)

Ha en riktigt fantastiskt skön onsdagskväll!