Tre dagar kvar...

Sen är det över, eller ja, sen har vi halvtidsseminarierna men det är inte fullt så allvarligt. Än så länge känner jag mig lugn, inte för att jag är säker på att jag kommer att klara mig, för det är jag aldrig, det känns mer som att jag bara inte orkar stressa upp mig. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag har blivit uppstressad, och blir det när jag tänker på vissa delar jag inte kan så bra... När vi fick fallen blev jag totalt stirrig för att det kändes som så mycket och svårt och kunde inte koncentrera mig på hela förmiddagen. Därför var det väldigt bra att jag åkte till Höör på eftermiddagen, så jag kom ifrån och fick en härlig stund med familjen. Mycket kärlek och goa skratt - Henry i centrum! Han säger nu både Kla-a och Makus och vill gärna göra high five med alla - "Kla-a mä!" Mormor har vi kallat farmormor sen Henry kom, och det säger han också och det låter så gulligt! :-) Han kan verkligen boosta en med positiv energi, och det var precis vad jag behövde i fredags.
I går tog Henry sina första skär på isen, eller nja, det var kanske inte riktigt så väl, men han stod på isen för första gången i alla fall, och han hade tyckte det var skoj! På lördag ska Markus och jag till Höör och vara med och åka och det ska bli sååå himla roligt! Dels att stå på isen igen (det är ju för tusan två år sedan jag stod på isen, och då på Ringsjön) och dels att åka lite med Henry. :-) Ja, det ska bli riktigt skönt att få is under fötterna igen, även om jag kommer känna mig sjukt klumpig och osmidig... Funderade lite innan och kom på att jag vägde tio kg mindre när jag klarade mina tripplar. Tio kg!! Visst, då var jag 15 år, men åren därefter och fram till jag kom hem från showen var jag aldrig tyngre än 47 kg, ojojoj... Nåja. På tal om konståkning så går Blades of Glory ikväll på TV. Den är väldigt fjantig (som det alltid blir när Will Ferrell är med) men det är ändå kul med konståkningsfilmer, såklart! Dessutom lite kul eftersom en gammal kompis till mig från showen (Ryan) är stunt till just Ferrell vid flera tillfällen i filmen. Han tyckte det var otroligt häftigt och det tyckte vi klart alla!

Jag och Ryan för ett antal år sedan, i Thessaloniki 

Om någon timme kommer Markus hem igen, rejält utvilad, kan jag tänka mig! Det ska bli skönt att få hem honom igen... Nu ska jag fortsätta plugga på om osseointegrering och diverse annat som behöver tryckas in i skallen!

Njut av söndagen, ni som är lediga!