Enorm lättnad men också sorg...

Det var så jag kände i lördags morse när jag äntligen fick ett samtal från mamma som bekräftade att det inte var familjens lilla ögonsten som ryckts ifrån världen. För er som inte hört eller läst så var det en liten pojke på 1½ år i Höör, som drunknade i en damm. Dammen låg i en trädgård ett par hus bort från där pojken bodde och detta var på samma område som min bror, F och lilla Henry bor. Jag läste om det på lördagsmorgonen och allra först blev jag alldeles kall, men det stod ju 1½ år och jag borde ju ha hört om det hänt Henry något. Men jag skrev till mamma utan att få svar direkt och då började tankarna i mitt huvud snurra, rejält, och jag hann skrämma upp mig själv ordentligt innan mamma ringde och sa att det inte var Henry. Med tanke på hur de skrivit  borde jag blivit övertygad, men eftersom bror och F har en damm i deras trädgård och man inte alltid vet om de skriver rätt så blev det lite kortslutning i mitt huvud. Tårar av lättnad föll ner för kinderna när mamma lugnade mig, men också av sorg för den lilla pojke som gått bort och för hans familj som måste genomgå något så fruktansvärt. Ikväll kl 18.00 tänds det ljus utanför husen i Höör och på många ställen i Skåne och världen av folk som hört talas om händelsen, till minne av pojken, och ett ljus kommer tändas här också. Ingen borde någonsin behöva uppleva något så fruktansvärt som att mista ett barn.