Lördagskvällen var riktigt trevlig, som vanligt när jag träffar mina underbara vänner, många av dem som sagt, barndomsvänner. Bättre vänner får man leta efter! :-) Vi åt god mat som Sofie gjort och snackade och skrattade så tårarna rann. Sen skulle de gå ut men jag följde bara med dem till centrum innan jag vek av neråt mot stationen och begav mig hem. Det är inte roligt att gå ensam i Malmö sena kvällar, jag gillar det inte, men jag hade Markus i luren hela vägen och då kändes det lite bättre.
Det var ett härligt ruskväder, visserligen blandat med solsken, som söndagen bjöd på. Perfekt väder att kura under en filt och se på film hela dagen. Det gjorde naturligtvis inte jag, jag pluggade, men jag tänkte att om ett par veckor, då kan jag ligga och titta på film hela dagarna om det är sånt väder. Jag längtar efter frihet. Tur att inte världen gick under i lördags som gubben i USA spådde, då hade jag varit bitter för att ha spenderat de sista dagarna på denna jord som jag gjort. Att leva som om varje dag är den sista är väldigt poetiskt och vackert tänkt, men vem kan det liksom??
Smörblomsängen står fint i blom nu, jag var där igår, men var inte alls på humör att ta med kameran så det fick vara. Jag kunde i alla fall själv njuta av den där jag satt på en fallen trädstam och hörde vattnet i bäcken bredvid. Men när åskan började närma sig var det dags att bege sig hemåt. Tur var det för sen kom regnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar